Tesamorelin för bukfett: vad visar studierna?

Tesamorelin mot bukfett har studerats i stor utsträckning för dess förmåga att minska bukfett, särskilt visceralt fett, vilket är djupt liggande fett som ackumuleras runt de inre organen.

Tesamorelin har studerats intensivt för sin förmåga att minska bukfetma, särskilt visceralt bukfett, vilket är det djupa fett som lagras runt de inre organen. Denna typ av fett är starkt associerat med metabola sjukdomar, kardiovaskulära risker, insulinresistens och fettlever. Tesamorelin verkar genom att stimulera kroppens naturliga produktion av tillväxthormon (GH) genom att aktivera tillväxthormonfrisättande hormon (GHRH) receptorer i hypofysen. I takt med att GH-nivåerna ökar, ökar kroppen också produktionen av insulinliknande tillväxtfaktor-1 (IGF-1), som främjar lipolys, nedbrytningsprocessen av lagrat fett för energiproduktion. Forskning visar att denna process företrädesvis påverkar skadligt visceralt buk fett, samtidigt som muskelmassa och det nyttigare subkutana fettet som ligger under huden bevaras [1–4].

Kliniska studier visar genomgående att tesamorelin avsevärt minskar mängden visceralt bukfett och förbättrar den allmänna kroppssammansättningen. I en placebokontrollerad dosfindingsstudie genomförd av Falutz J et al. (2005) upplevde vuxna HIV-positiva personer med överflödigt bukfett som fick tesamorelin en betydande minskning av det viscerala fettet inom 12 veckor [4]. Deltagare som tog 2 mg per dag uppnådde en minskning av det viscerala fettvävnaden på cirka 15,71 %, tillsammans med en minskning av fettmängden i bålen, förbättrade triglyceridnivåer och en ökning av den fettfria kroppsmassan. Viktigt är att mängden subkutant fett förblev relativt stabil, vilket tyder på att tesamorelin selektivt påverkar det metaboliskt skadliga bukfettet istället för att orsaka en omfattande fettförlust i hela kroppen.

Liknande resultat observerades i en studie av Falutz J et al. (2007), som omfattade 412 vuxna HIV-positiva personer med överflödigt bukfett under en period av 26 veckor [5]. Tesamorelin minskade det viscerala bukfettet med cirka 15–30 % jämfört med placebo, samtidigt som triglyceridnivåerna och förhållandet mellan totalt kolesterol och HDL förbättrades. Deltagarna uppvisade också en mätbar minskning av midjeomfånget och midje-höft-kvoten, vilket indikerar en synlig förbättring av bukfetma och kroppsprofil utan någon signifikant försämring av glukosmetabolismen.

Långsiktiga fas III-studier har bekräftat att tesamorelin kan upprätthålla en minskning av bukfettet vid fortsatt behandling. I en sammanfattande multicenterstudie utförd av Falutz J et al. (2010) minskade tesamorelin mängden visceralt fett med cirka 15,4% hos 806 HIV-positiva deltagare som fick 2 mg dagligen [6]. Forskarna observerade också en signifikant minskning av midjemåttet samt en förbättring av problem relaterade till utseendet på buken och kroppsbilden. Deltagare som fortsatte behandlingen behöll minskningen av visceralt fett i upp till 52 veckor, medan de som avbröt behandlingen relativt snabbt återfick bukfettet. Detta resultat tyder på att fortsatt stimulering av tillväxthormonvägarna kan vara nödvändig för att upprätthålla fördelarna.

Forskning indikerar också att tesamorelin förbättrar kroppssammansättningen bortom enbart minskning av bukfett. Adrian S et al. (2019) visade att individer som svarade på behandling med tesamorelin upplevde ökning av muskelarea och förbättring av muskeldensitet samtidigt som mängden bukfett minskade [7]. Muskeldensitet avser musklernas kvalitet och sammansättning, och dessa resultat tyder på att tesamorelin kan stödja en friskare kroppssammansättning samtidigt som skadliga fettlager minskas.

Tesamorelin har även visat sig ha positiva effekter på leverfettet, vilket är nära kopplat till bukfetma och metaboliska störningar. I en randomiserad klinisk studie av Stanley TL et al. (2014) minskade tesamorelin signifikant både det viscerala bukfettet och fettinnehållet i levern hos HIV-positiva personer med överflödigt bukfett [8]. Leverfett avser ansamling av fett inuti levern. Ytterligare randomiserade studier av HIV-relaterad icke-alkoholrelaterad fettleversjukdom (NAFLD) visade att tesamorelin minskade mängden leverfett med cirka 37% jämfört med utgångsvärdena, samtidigt som de mitokondriella och metaboliska processerna i levern förbättrades [9,10]. Mitokondrierna är strukturer som ansvarar för energiproduktionen i cellerna, varför dessa förändringar kan spegla en förbättring av hur levern omvandlar energi och fetter.

Forskningen tyder dessutom på att den minskning av bukfett som uppnås med tesamorelin kan förbättra flera markörer för metabolisk hälsa. Stanley TL et al. (2012) visade att personer som uppnådde en minskning av det viscerala fettvävnaden på minst 8% också upplevde sänkta triglyceridnivåer, ökade adiponektinnivåer och stabil glukosmetabolism [11]. Adiponektin är ett hormon som produceras av fettvävnaden och som bidrar till att förbättra insulinkänsligheten och minska inflammation i samband med bukfetma.

Vissa individer kan uppleva en större minskning av bukfetma än andra. Mangili A et al. (2015) visade att deltagare med metabola syndromet, fetma, höga triglyceridnivåer samt högre kardiovaskulära riskfaktorer uppnådde större minskning av visceralt fett under behandling med tesamorelin [12]. Deltagare som använde tesamorelin var också signifikant mer benägna att sänka sina nivåer av visceralt fett under kliniskt relevanta kardiovaskulära risktrösklar.

Studier visar också att tesamoredin konsekvent kan minska bukfetma oberoende av olika fettfördelningsmönster. Rahman F et al. (2023) visade att tesamoredin effektivt minskade mängden bukfetma hos HIV-positiva individer, både med och utan en ansamling av fett i nackområdet, ofta kallat „oxnacke” [13]. Deltagare i båda grupperna upplevde liknande minskningar av bukfetma och midjemått, vilket tyder på att tesamoredin verkar på djupt bukfett oavsett hur fettet är fördelat i andra delar av kroppen.

Sammantaget visar aktuell forskning att tesamorelin effektivt reducerar bukfetma genom att stimulera kroppens naturliga produktion av GH och IGF-1 via fysiologiska GHRH-signalvägar. Kliniska studier har konsekvent visat på minskad viskös bukfetma, minskad midjemått, gynnsamma förändringar i kroppssammansättning, bibehållen muskelmassa, minskad fettmängd i levern och förbättrade markörer för metabol hälsa. Viktigt är att dessa effekter verkar fokusera primärt på metaboliskt skadlig viskös bukfetma snarare än på generell viktminskning [4–13].

Tesamorelin som används i laboratoriestudier finns tillgänglig från leverantörer som SemaxPolska. Observera att forskningsresultaten hänvisar till kontrollerade vetenskapliga förhållanden och utgör inte ett bevis på klinisk effektivitet vid andra användningsområden.

Varning

Innehållet är endast avsett för utbildnings- och informationsändamål och ska inte tolkas som medicinsk rådgivning, diagnos eller behandlingsrekommendation. Tesamorelin är ett receptbelagt läkemedel som främst är godkänt för behandling av HIV-associerad lipodystrofi. Terapier som påverkar tillväxthormonet och metaboliska vägar kräver medicinsk övervakning, laboratorieuppföljning och individuell klinisk bedömning av en kvalificerad hälsovårdspersonal.