Verkar Tesamorelin minska fett? Kliniska bevis och förväntade effekter

Kliniska bevis visar genomgående mätbara effekter i form av fettförlust under behandling med tesamorelin. I en placebokontrollerad studie utförd av Falutz J et al. (2007) uppnådde HIV-positiva personer som använde 2 mg tesamorelin dagligen under 26 veckor en minskning av det viscerala bukfettet på cirka 15% jämfört med placebo [4]. Hos deltagarna observerades också en minskning av midjeomfånget samt en förbättring av triglyceridnivåerna och kolesterolvärdena utan någon signifikant försämring av blodsockerkontrollen.

Större kliniska fas III-studier har bekräftat dessa resultat. I en sammanfattande multicenterstudie med 806 deltagare rapporterade Falutz J et al. (2010) en genomsnittlig minskning av visceralt fett på cirka 15,41 % efter 26 veckors behandling med tesamorelin [5]. Forskarna observerade också en förbättring av midjeomfånget, utseendet på buken samt flera metaboliska markörer. Viktigt att notera är att deltagare som fortsatte behandlingen bibehöll fördelarna med fettminskningen under en period på upp till 52 veckor, medan de som avbröt behandlingen relativt snabbt återfick sitt viscerala fett.

Tesamorelin har också visat sig ha positiva effekter när det gäller att minska leverfett i samband med bukfetma och metaboliska störningar. I en randomiserad klinisk studie genomförd av Stanley TL et al. (2014) minskade tesamorelin signifikant både visceralt bukfett och leverfett hos HIV-positiva personer med överdriven fettansamling i buken [6]. Leverfett avser fett som lagras inuti levern. Deltagare som fick tesamorelin upplevde en minskning av djupt beläget bukfett, medan en ökning observerades i placebogruppen. Liknande resultat presenterades i en multicenterstudie av Stanley TL et al. (2019), där tesamorelin minskade mängden leverfett med cirka 37% jämfört med utgångsvärdena hos personer med HIV-relaterad icke-alkoholrelaterad fettleversjukdom (NAFLD) [7].

Forskningen indikerar också att tesamorelín förbättrar kroppssammansättningen snarare än att bara minska vikten på vågen. Adrian S med flera (2019) visade att de som svarade på behandling med tesamorelín upplevde en ökning av muskelarea och muskeldensitet, samtidigt som bukfetman minskade [8]. Muskeldensitet hänvisar till muskels kvalitet och sammansättning, vilket tyder på att tesamorelín kan hjälpa till att bevara eller förbättra mager muskelmassa samtidigt som den skadliga viscerala fettmassan reduceras.

Mängden fett som går förlorad vid användning av tesamorelin kan variera mellan olika personer, men studier visar genomgående på kliniskt signifikanta minskningar av visceralt fett efter cirka 3 till 6 månaders daglig behandling. I många kliniska studier uppgick minskningen av visceralt fett till mellan cirka 11% och 18%, beroende på behandlingstid och individuella metaboliska egenskaper [4,5,9]. Deltagare med metabolt syndrom, förhöjda triglyceridnivåer, fetma och ökad kardiovaskulär risk uppnådde ofta större minskningar av visceralt fett under behandlingen [10].

Tesamorelin verkar vara särskilt effektivt för att minska bukfetma, snarare än att orsaka generell viktnedgång. Till skillnad från många bantningsbehandlingar som kan minska både fett och muskelmassa, riktar sig tesamorelin företrädesvis mot djupt sittande bukfetma, samtidigt som det hjälper till att bevara friskare underhudsfett och fettfri kroppsmassa [3–6]. Kliniska studier har också visat förbättringar i midjemått, mängden bukfetma, leverfett, triglyceridnivåer och adiponektin [5,11]. Adiponektin är ett hormon som är involverat i insulinkänslighet och metabolisk reglering.

Studier indikerar också att fortsatt behandling kan vara avgörande för att bibehålla effekterna. Långtidsstudier har visat att deltagare som avslutade tesamorelinbehandling ofta återigen ackumulerade visceralt bukfett över tid, medan fortsatt behandling bibehöll reduktionen av bukfetma och förbättring av metabola parametrar [5,9]. Detta tyder på att effekten av tesamorelin beror på kontinuerlig stimulering av kroppens egna GH-vägar.

Sammantaget visar de nuvarande kliniska bevisen att tesamorelin effektivt minskar bukfetma och förbättrar kroppssammansättningen, särskilt hos individer med HIV-relaterad lipodystrofi och fettlever. Studier på människor har konsekvent visat minskning av bukfetma, midjemått, fettlever och markörer för metabol risk, samtidigt som man bibehåller mager kroppsmassa och en relativt stabil glukosmetabolism [4–11].

Varning

Innehållet är endast avsett för utbildnings- och informationsändamål. Det ska inte tolkas som medicinsk rådgivning, diagnos eller behandlingsrekommendation. Tesamorelin är ett receptbelagt läkemedel som främst är godkänt för behandling av HIV-relaterad lipodystrofi. Terapier som påverkar tillväxthormon och metaboliska vägar kräver medicinsk övervakning, laboratorieuppföljning och individuell klinisk bedömning av en kvalificerad hälso- och sjukvårdspersonal.

Referenser

1. LiverTox: Klinisk och forskningsinformation om läkemedelsinducerad leverskada [Internet]. (2018). Tesamorelin. Bethesda (MD): National Institute of Diabetes and Digestive and Kidney Diseases. Tillgänglig på: NCBI Bookshelf Tesamorelin Översikt
2. PubChem. (2025). Tesamorelin Sammansättning Sammanfattning. National Center for Biotechnology Information. Tillgänglig på: PubChem Tesamorelin Sammanfattning
3. Falutz J, Allas, S., Blot, K., et al. (2007). Metaboliska effekter av en tillväxthormonfrisättande faktor hos patienter med HIV. The New England Journal of Medicine, 357(23), 2359–2370. https://doi.org/10.1056/NEJMoa072375
4. Falutz J, Potvin, D., Mamputu, J. C., Assaad, H., Zoltowska, M., Michaud, S. E., Berger, D., Somero, M., Moyle, G., Brown, S., Martorell, C., Turner, R., & Grinspoon, S. (2010). Effekter av tesamelerin, en tillväxthormonfrisättande faktor, hos HIV-infekterade patienter med bukfetma: En randomiserad placebokontrollerad studie med en säkerhetsuppföljning. Journal of Acquired Immune Deficiency Syndromes, 53(3), 311–322. https://doi.org/10.1097/QAI.0b013e3181cbdaff
5. Falutz J, Mamputu, J. C., Potvin, D., Moyle, G., Soulban, G., Loughrey, H., Marsolais, C., Turner, R., & Grinspoon, S. (2010). Effekter av tesamorelin (TH9507), en analog av tillväxthormonfrisättande faktor, hos patienter med humant immunbristvirus och överskott av bukfetma: En poolad analys av två multicenter, dubbelblinda placebokontrollerade fas 3-studier med data från säkerhetsförlängningen. The Journal of Clinical Endocrinology & Metabolism, 95(9), 4291–4304. https://doi.org/10.1210/jc.2010-0490
6. Stanley TL, Feldpausch, M. N., Oh, J., et al. (2014). Effekt av tesamorelin på bukfetma och leverfett hos hiv-infekterade patienter med bukfettsansamling: En randomiserad klinisk prövning. JAMA, 312(4), 380–389. https://doi.org/10.1001/jama.2014.8334
7. Stanley TL, Fourman, L. T., Feldpausch, M. N., et la. (2019). Effekten av tesamorelin på icke-alkoholorsakad fettlever hos HIV-positiva individer: En randomiserad, dubbelblind, multicenterstudie. The Lancet HIV, 6(12), e821–e830. https://doi.org/10.1016/S2352-3018(19)30338-8
8. Adrian S, Scherzinger, A., Sanyal, A., et al. (2019). Tillväxthormonfrisättande hormonanalog, tesamorelin, minskar muskelnär fett och ökar muskelområdet hos vuxna med HIV. The Journal of Frailty & Aging, 8(3), 154–159. https://doi.org/10.14283/jfa.2018.45
9. Falutz J, Allas, S., Mamputu, J. C., et al. (2008). Långtidssäkerhet och effekter av tesamorelin, en tillväxthormonfrisättande faktoranalog, hos HIV-patienter med bukfetma. AIDS, 22(14), 1719–1728. https://doi.org/10.1097/QAD.0b013e32830a5058
10. Mangili A, Falutz, J., Mamputu, J. C., Stepanians, M., & Hayward, B. (2015). Prediktorer för behandlingssvar på tesamorelin, en tillväxthormonfrisättande faktoranalog, hos HIV-infekterade patienter med överflödigt bukfetma. PLoS ONE, 10(10), e0140358. https://doi.org/10.1371/journal.pone.0140358
11. Stanley TL, Falutz, J., Marsolais, C., et al. (2012). Minskad visceral fetma är associerad med en förbättrad metabolisk profil hos HIV-infekterade patienter som får tesamorelin. Clinical Infectious Diseases, 54(11), 1642–1651. https://doi.org/10.1093/cid/cis251